30

då var man 30 då
känns som vanligt, typ
har inte haft någon åldersnoja alls, tror jag
men i fredagskväll tog jag en födelsedagsdrink på skybaren med S och då fällde hon kommentaren att jag nu aldrig mer kommer att kunna säga att jag är 20-någonting längre... då högg det till lite i hjärtat måste jag säga...
det hade jag inte tänkt på...
jag borde ha njutit lite extra av de sista 20-någonting-dagarna!!!!!
typ nämnt i varannan mening att jag är 20-nånting, fått leva ut det sista av det till fullo och sedan känna att det är okej att korsa 30 sträcket...
jag gav mig aldrig något riktigt hej då till 20-åren....

men å andra sidan
på vägen hem från barrundan så insåg vi vid åsynen av alla fulla 20åringar, att det faktiskt är rätt skönt att ha nått vår ålder!

det finns ju värre saker, eller hur?