
min katt heter Leia.
hon föddes 98 och var bara någon månad gammal när jag och min dåvarande pojkvän tog hem henne. jag valde faktiskt en annan katt först när vi var och tittade på kullen. en katt som var väldigt framåt och rolig att leka med!
men sen är jag kom hem så var det något som gnagde i mitt hjärta... jag tänkte bara på den lille kissen som hade suttit i husmattes knä och bara tittat på medan vi lekte med hennes syskon.
en liten sköldpaddsfärgad tussboll med vit långa morrhår och stora isblåa ögon tittade på mig... vi ringde upp dagen därpå och frågade om vi fick komma ut och titta på dem en gång till, vilket vi fick göra... några veckor senare kom de stora isblå ögonen hem till oss och hon var underbar.
kärleken mellan mig och husse tog slut så småningom, men skrutten är kvar hos mig.... och i år fyller hon tio år!
i fredags fick vi åka till veterinären för att hon mådde dåligt, vi visste inte vad det var. hon röntgades och det togs blodprov... fick en termomerter uppkörd i rumpan... klämdes, sträcktes och trycktes på... men hon var så snäll och gjorde allt matte sa. jag trodde knappt det var samma katt!
till slut kom veterinären fram till att hon nog bara var förstoppad, och gav henne ett lavemang!
1800:- för ett toabesök...
men i helgen visade det sig att det hela berott på något helt annat!
hon har ont i ett av sina bakben. när hon ska hoppa upp någonstans är det som att hon får kramp i benet och ramlar skrikande ihop och försöker sparka bort det onda. efter 5-10 sekunder kan hon ställa sig upp igen och gå iväg som vanligt.... mycket mystiskt.
så idag fick vi åter tid hos veterinären för ny undersökning, av benet denna gång. nya röntgenplåtar togs, men inget fel på skelettet, ryggen eller annat hittades.
så nu har vi åkt hem igen i hopp om att det bara är en muskel som stäckts eller brustit och att det kommer att gå över av sig självt om ett tag...
det är så otroligt jobbigt när man ser att djur mår dåligt.
de kan inte peka på vart de har ont, eller hur ont de har.
de kan inte peka på vart de har ont, eller hur ont de har.
man måste ibland gissa och hoppas att man hittar problemet och kan åtgärda det...
min skrutt, jag hoppas hon blir bättre snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar